vi hade i allafall tur med vädret
Fruktansvärt trött efter att ha varit uppe sen 02:00 am och hållt igång hela tiden fram till nu, klockan 22.
Jag och Fanny har ju klättrat Mt Kinabalu, vilket är South east Asias högsta berg. Det var bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. För att inte tala om hur pajjade mina knän är från att gå ner :P Men det var det värt.
Började med att bli hämtade igår kl 06:30 på morgonen. Åkte till stället där vi skulle klättra. Började klättringen vid 9. Dog några tusen gånger, sedan 6h och 6km senare var vi framme vid hostlet där man skulle försöka sova några timmar.
Kl 02:00 var det dags för supper. Fanny bestämde sig då för att hon inte skulle klättra upp till toppen eftersom att hon var förkyld. Vilken tajming!!! Så himla typiskt, stackarn. :( Så jag började klättra med vår guide kl 02:30 för att ta oss till toppen. Ca 200 pers var ute och klättrade. När klockan blev 05:00 VAR JAG FÖRST UPP PÅ TOPPEN!!! Det var så himla häftigt så det går inte att beskriva med ord. Utsiken. Atmosfären. Bergen. Allt var så himla mycket större än vad jag väntat mig. Såg näst intill overkligt ut. 05:10 kom nästa "grupp".
Gick sedan ner till hostlet igen för att äta second breakfast. Kl 08:30 började vi gå ner för berget. Det måste nog varit det som gjorde mest ont och som tröttade ut musklerna mest. Uppför var det mest konditionen som påminnde sig om att den inte excisterade, men nerför, jag trodde jag skulle börja gråta flera gånger för att mina knän gjorde så ont. MEN vi kom ner. Snabbare än va guiden räknat med också, med 1h ;)
Nu sitter vi här på hotellet och har, för en stund sen, varit ute och ätit med Carolyns föräldrar. Malaysisk restaurang med jättegod mat :)
Väskorna är så packade de kan bli. Imorgon blir det sovmorgon. Sedan säger vi hejdå till malaysia och börjar resan hemmåt.
Här har ni några bilder att kolla på sålänge! :D
Efter 200m så var humöret fortfarande ganska okej ;P
Okej, inte så vacker bild, men den enda jag har från TOPPEN AV THE MOUNTAIN!!!
more to come
Jag och Fanny har ju klättrat Mt Kinabalu, vilket är South east Asias högsta berg. Det var bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. För att inte tala om hur pajjade mina knän är från att gå ner :P Men det var det värt.
Började med att bli hämtade igår kl 06:30 på morgonen. Åkte till stället där vi skulle klättra. Började klättringen vid 9. Dog några tusen gånger, sedan 6h och 6km senare var vi framme vid hostlet där man skulle försöka sova några timmar.
Kl 02:00 var det dags för supper. Fanny bestämde sig då för att hon inte skulle klättra upp till toppen eftersom att hon var förkyld. Vilken tajming!!! Så himla typiskt, stackarn. :( Så jag började klättra med vår guide kl 02:30 för att ta oss till toppen. Ca 200 pers var ute och klättrade. När klockan blev 05:00 VAR JAG FÖRST UPP PÅ TOPPEN!!! Det var så himla häftigt så det går inte att beskriva med ord. Utsiken. Atmosfären. Bergen. Allt var så himla mycket större än vad jag väntat mig. Såg näst intill overkligt ut. 05:10 kom nästa "grupp".
Gick sedan ner till hostlet igen för att äta second breakfast. Kl 08:30 började vi gå ner för berget. Det måste nog varit det som gjorde mest ont och som tröttade ut musklerna mest. Uppför var det mest konditionen som påminnde sig om att den inte excisterade, men nerför, jag trodde jag skulle börja gråta flera gånger för att mina knän gjorde så ont. MEN vi kom ner. Snabbare än va guiden räknat med också, med 1h ;)
Nu sitter vi här på hotellet och har, för en stund sen, varit ute och ätit med Carolyns föräldrar. Malaysisk restaurang med jättegod mat :)
Väskorna är så packade de kan bli. Imorgon blir det sovmorgon. Sedan säger vi hejdå till malaysia och börjar resan hemmåt.
Här har ni några bilder att kolla på sålänge! :D
Efter 200m så var humöret fortfarande ganska okej ;P
Okej, inte så vacker bild, men den enda jag har från TOPPEN AV THE MOUNTAIN!!!
more to come
Kommentarer
Postat av: Kajsa Sundholm
Vad duktiga ni var och vad synd att inte Fanny kunde klättra med ända till toppen när hon gjort den värsta delen. Men kanske klokt om hon inte kände sig bra. Vad mycket ni har varit med om!! Kul att ni träffade Carolyns föräldrar också.Tänk att snart syns vi igen. Känns märkligt att du snart är hemma och det ska bli så kul att höra om allt och titta på bilder. Jag önskar er en fin resa hem så ses vi på lördag. Kramkram mamma K
Trackback
